Palmecentret har gett ut ett material i samarbete med en grupp som uttryckligen sympatiserar med terrorister, och där en talepunkt är att hela Israel är en ockupation som man ska bli av med. Detta får kritik. Palmecentrets reaktion är inte självreflektion och dialog, utan påståenden om lögner och insinuationer om högerextremism.
Som en del i Palmecentrets replik undrar de vad vårt bakomliggande syfte egentligen är. Det är enkelt: Syftet är en solidaritet med det judiska folkets behov av sitt hemland efter alla århundraden av rasism och våld. Det är som Amos Oz konstaterat – hela Israel är som ett flyktingläger för världens judar. Min personliga solidaritet stärktes med Om detta må ni berätta, som delvis tillkom på Göran Perssons initiativ. Göran Persson har också haft styrka nog att koppla den solidariteten med en solidaritet med Israel som land.
En elak debattör hade kunnat peka på hur märkligt det är att Palmecentret tycker att vårt syfte är, som de skriver, ”svårt att förstå”.
Eftersom vi är snälla debattörer, så är det rimligt att tro att nu (med förklaringen på pränt), så kan de förstå. Det är dock tydligt hur polariserad debatten är – detta eftersom Palmecentret inte har förståelse för de breda folklagren i Israel, utan insinuerar högerextrema attityder. Det är uppenbart för alla med viss inblick att trygghet, demokrati och en lösningsorienterad hållning i konflikten med Palestina är klara beståndsdelar i den israeliska vänstern och mitten.
Vårt syfte har vi fört fram i vår tidigare kommunikation med bland annat Palmecentret. Vi har nämnt tre tydliga gränser: Vi motsätter oss när ”Israelkritik” slår över i antisemitism, terrorism eller viljan att utplåna Israel. Palmecentrets material innehåller inga antisemitiska argument – däremot finns kopplingar till att romantisera terror och paroller som vill krossa Israel. Där måste den demokratiska vänstern dra en gräns.
Detta pekar på ett återkommande problem bland vissa Palestinavänner – att de står på två ben. Det ena är propalestinskt, det andra antiisraeliskt. Det propalestinska bygger på mänskliga rättigheter och folkrätt. Det är ett bra ben att stå på. Det är det som kom fram i ETC. Det andra benet däremot, är mer oresonligt och ofta fokuserat på vem ”motståndaren” är. Att det är Israel, den judiska staten Israel (som ska bort). Det är inget bra ben att stå på.
Palmecentret tycks ha svårt med balansen mellan dessa två ben. I ETC är de tydliga med att det ska råda fred mellan två fria stater. Men om detta är så klart för Palmecentret, varför för de då fram – gång på gång – att Israels ockupation startade 1948, och att den ska upphöra? Detta innebär att man vill att Israel ska försvinna. Som sagt, där måste man dra en gräns.
Att sätta upp en röd linje mot rasism, terror och Israelhat är inte att ”förstöra debatten” som Palmecentret uttrycker det. Vettiga propalestinska krafter ser det som en förutsättning att ta avstånd från extremismen – annars hamnar fokuset på den, istället för på palestiniernas mänskliga rättigheter.
En stor behållning i Palmecentrets material kom dock från imamen Majed Saqer. Han fastslår: ”Vad du än säger, var rättvis. Var också rättvis när du talar om sanningen för dina fiender.” För att skapa fred mellan israeler och palestinier måste vi vara rättvisa. Palmecentrets material och inställning, som den ser ut nu, inkluderar inte någon sådan rättvisa.
Kristofer Åberg, ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner
Tidigare inlägg i debatten:
Socialdemokratiska Israelvänner: Palmecentret vilseleder – vill de inte ha fred?
Palmecentrets replik: Målet är fred i Mellanöstern – varför förstöra debatten?
Se även: Finns faktafel i Palmecentrets material om Israel och Palestina? Avgör själv